Nattmålet
Skulle börja avvänja pojken från nattmålet nu när han är 6 mån. Har gått ganska bra faktiskt.
Inatt dock var han skrikig, vilket han faktiskt inte brukar vara, i lite längre period. Då ger karln upp. En skriknatt så ger han upp.
Jaha tänker jag då är det ingen idé att jag försöker på egen hand att avvänja honom. Det krävs ju att alla i hushållet gör samma sak annars fungerar det inte.
Så i januari när jag börjar jobba om pojken inte magiskt slutar bli sugen på nattmål så är det gubben som får stiga upp. För honom har ju nattmålet aldrig varit något problem eftersom jag på en gång pojken börjar gny har sprungit upp och värmt flaska. Rikard har inte ens vaknat. Klart han tycker att Ivan ska få nattmålet, det är ju aldrig han som stiger upp och ger det åt honom.
Så när jag börjar jobba tänker jag inte lyfta ett finger på natten. Det blir då delegerat till pappa.
Då är jag inte längre mamma"ledig".
Vilket jäkla ord btw, mammaledig. Vem fan är ledig när de är hemma.? Det är ju världens underbaraste grej att man får chans att vara hemma med sitt barn men jag tycker man ska kalla det något annat för att alla gubbar ska förstå att det inte är som att vara ledig.
Rikard var pappaledig en månad i somras. När jag hade semester. Så det var semester för honom och mammaledigt för mig egentligen. Jag ammade ju så det var ju jag som tog större delen av ansvaret. Nu är det slut med amningen men jag är ju mammaledig så jag har största ansvaret. Alltså stiger jag upp på nätterna och matar.
Jag tänker att eftersom han näringsmässigt inte behöver nattmålet utan det för det mesta är psykiskt så är det ju bra om man kan försöka vänja bort suget. Bättre nu än när vi bägge jobbar. Men nej då blir karln putt.
Så fine, jag ger honom mat till januari och sen får gubben ta över.
Får se hur många ggr jag får upp honom ur sängen, upp för trapporna och fram till mikron mitt i natten. Han vaknar inte ens när Ivan vaknar på natten. Vår son är ett under, han skriker väldigt sällan utan han ljudar till mor när det är dags. Väljer mor att ignorera så kan det bli lite skrik. Men det får man ju räkna med när man ska ändra på babyvanor. Lite protester får man stå ut med. Men Rikard som inte är van att stiga upp varje natt tror att han dör av lite skrik.
Vem är det som alltid sagt att barn ska skrika lite grann? Men när det väl är deras barn som skriker då måste man avhjälpa det.
Nej får se i januari hur det går. Han kanske magiskt avvänjer sig själv från flaskan, vi får se.
Nu blev däremot mamma pigg eftersom förkylningen gör att jag host host host hostar hela tiden och jag har ingen lust att ligga ner för då host host host hostar jag ännu mer. Så då sitter jag hellre med en kopp te och surfar runt lite innan det är dags att stiga upp.
Host host host hostar lite till.
Tänkte fara in på jobbet en sväng imorgon om jag känner mig piggare.
Fredag födelsedagsmiddag för mor. 50 år. Tiden går fort. Känns som nyss jag var tonåring och hade alla såna bekymmer. Då gnällde man för att man inte ville städa och största bekymret var vilken fest man skulle gå till på fredagen. Nu är det gnäll om avvänjning och veckomatlistor. Då slängde man ut tusenlappar på smink och kläder varje månad nu snålar man för julklappar. Då var det viktigaste på mornarna att man hann fixa sig nu är det tur om man får sig en morgondusch innan man ska iväg.
Man får nya prioriteringar.
Nya mål i livet.
Och det känns bra.
Det känns som att man blir mer och mer vuxen. Det känns som att man växer upp och ibland inser man att man till och med tänker på andra än bara en själv.
Ganska coolt =)
Inatt dock var han skrikig, vilket han faktiskt inte brukar vara, i lite längre period. Då ger karln upp. En skriknatt så ger han upp.
Jaha tänker jag då är det ingen idé att jag försöker på egen hand att avvänja honom. Det krävs ju att alla i hushållet gör samma sak annars fungerar det inte.
Så i januari när jag börjar jobba om pojken inte magiskt slutar bli sugen på nattmål så är det gubben som får stiga upp. För honom har ju nattmålet aldrig varit något problem eftersom jag på en gång pojken börjar gny har sprungit upp och värmt flaska. Rikard har inte ens vaknat. Klart han tycker att Ivan ska få nattmålet, det är ju aldrig han som stiger upp och ger det åt honom.
Så när jag börjar jobba tänker jag inte lyfta ett finger på natten. Det blir då delegerat till pappa.
Då är jag inte längre mamma"ledig".
Vilket jäkla ord btw, mammaledig. Vem fan är ledig när de är hemma.? Det är ju världens underbaraste grej att man får chans att vara hemma med sitt barn men jag tycker man ska kalla det något annat för att alla gubbar ska förstå att det inte är som att vara ledig.
Rikard var pappaledig en månad i somras. När jag hade semester. Så det var semester för honom och mammaledigt för mig egentligen. Jag ammade ju så det var ju jag som tog större delen av ansvaret. Nu är det slut med amningen men jag är ju mammaledig så jag har största ansvaret. Alltså stiger jag upp på nätterna och matar.
Jag tänker att eftersom han näringsmässigt inte behöver nattmålet utan det för det mesta är psykiskt så är det ju bra om man kan försöka vänja bort suget. Bättre nu än när vi bägge jobbar. Men nej då blir karln putt.
Så fine, jag ger honom mat till januari och sen får gubben ta över.
Får se hur många ggr jag får upp honom ur sängen, upp för trapporna och fram till mikron mitt i natten. Han vaknar inte ens när Ivan vaknar på natten. Vår son är ett under, han skriker väldigt sällan utan han ljudar till mor när det är dags. Väljer mor att ignorera så kan det bli lite skrik. Men det får man ju räkna med när man ska ändra på babyvanor. Lite protester får man stå ut med. Men Rikard som inte är van att stiga upp varje natt tror att han dör av lite skrik.
Vem är det som alltid sagt att barn ska skrika lite grann? Men när det väl är deras barn som skriker då måste man avhjälpa det.
Nej får se i januari hur det går. Han kanske magiskt avvänjer sig själv från flaskan, vi får se.
Nu blev däremot mamma pigg eftersom förkylningen gör att jag host host host hostar hela tiden och jag har ingen lust att ligga ner för då host host host hostar jag ännu mer. Så då sitter jag hellre med en kopp te och surfar runt lite innan det är dags att stiga upp.
Host host host hostar lite till.
Tänkte fara in på jobbet en sväng imorgon om jag känner mig piggare.
Fredag födelsedagsmiddag för mor. 50 år. Tiden går fort. Känns som nyss jag var tonåring och hade alla såna bekymmer. Då gnällde man för att man inte ville städa och största bekymret var vilken fest man skulle gå till på fredagen. Nu är det gnäll om avvänjning och veckomatlistor. Då slängde man ut tusenlappar på smink och kläder varje månad nu snålar man för julklappar. Då var det viktigaste på mornarna att man hann fixa sig nu är det tur om man får sig en morgondusch innan man ska iväg.
Man får nya prioriteringar.
Nya mål i livet.
Och det känns bra.
Det känns som att man blir mer och mer vuxen. Det känns som att man växer upp och ibland inser man att man till och med tänker på andra än bara en själv.
Ganska coolt =)
Kommentarer
Trackback
