elinikiruna

Har som inte haft riktigt tid att vara inne och skriva.
Eller ja inte haft lust helt enkelt.
Fullt upp att titta på sitt lilla underverk.
Man kan helt enkelt inte sluta titta på sötnosen. Tänk att man har tillverkat något så perfekt =)
Givetvis tycker jag han är helt perfekt, precis som alla andra nyblivna mammor säkert tycker.
Finast i världen.

Förlossningen gick riktigt bra.
Fredag natt, förvärkar och till sist på lördags morgonen blev det tre minuter mellan värkarna och blodigt kladd kommer så ringer till Gälka och de tycker jag ska fara in. Åker dit, fint väder och massor med renar efter vägen. Spelar givetvis Brucan för lillen i magen.
Kommer dit och får på mig bandet på maggen, hjärtljuden är helt perfekta och inget verkar vara fel. Skönt. Mamma Elin är lättad. Endast öppen tre centimeter dock. Trött som en tok. Fikar och tar det lugnt, väntar på att värkarna ska bli kraftigare. Ganska hanterbart just nu. Får bada lite grann. Vet inte om det känns bättre men det är ju mysigt att bada lite grann.
Efter några timmar fortfarande bara öppen tre centimeter. Hjärtljuden fortfarande starka och fina. Barnmorskan rekommenderar morfin och sova lite. Elin envis och vill inte ha morfin. Vill klara så länge som möjligt utan sånt. Då rekommenderar bm en sovdos och bricanyl för att jag ska få sova natten. Så det gör vi och stannar en natt på patienthotellet. Värkarna avtar och det lugnar ner sig. Elin sover några timmar.

Söndag. Elin har värkar typ var tredje timme. Tre centimeter öppen. Nu börjar Elin bli aggressiv. De rekommenderar en natt till på patienthotellet. Elin vägrar och vi far hemåt istället. Så hem åker vi. Värkarna kommer lite tätare men Elin blir förbannad och säger något om att vi inte ska fara in förrän jag ser hårfärgen. Så hem och kollar teve, käkar lite grann och värkarna blir kraftigare och kraftigare, nej vi väntar säger Elin.
Så det blir sängen. Efter någon timme med kraftiga värkar blir de till sist så kraftiga att jag inte kan hålla tårarna tillbaka. Då tar Rikard på sig mansrollen och blir stenhård ; nu åker vi in. Klockan är väl tio på kvällen.
Ont ont ont i bilen.
Kommer in vid tolvtiden. Öppen bara fyra centimeter. Helsikes!
Men då säger barnmorska Gerd att vi tar hål på hinnorna så vi får igång arbetet. Får ett dropp med värkförstärkande. Ont ont ont. Men klarar ett tag till tänker jag. Ryggen är det värsta. Svanken gör så jäkla ont att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Står och går. Ligger och gnyr.
Gubben får nog ta lite skit. Stackars karl.
Hjärtljuden är perfekta, inga problem på den fronten.
Barnmorskan vill lägga en sond på babyhuvudet för at höra bättre. Men det går inte så bra, den sätts fast i mamma av misstag. Nåja den får sitta kvar, vi hör ju hjärtat med bandet på magen. Elin har ont ont ont.

Vid tre ger Elin upp och lägger en epidural. Stackars narkosläkaren får dra ut akut för det är missinassen. Jag är livrädd för sprutor och nålar så skriker nästan mer för nålarna än för värkarna. Aj aj aj.
Rikard är en klippa och håller i mig hela tiden. Hjälper mig att stå upp och hjälper mig att ligga ner. Masserar i svanken eftersom jag har så ont. Svettig, jävlig och ont. Till sist kommer det som jag visste skulle komma. Elin kan inte hålla sig. Trevligt. Men det är sånt som händer. Barnmorskan är smidig och fixar allt som händer.
Ont ont ont.

Vid sju sätter krystvärkarna igång. Nu är det två nya barnmorskor som kommer in. Gerd slutar sitt skift. Jag är bara lycklig att babyn snart kommer ut. Huvudet är roterat så får krysta ordentligt för att babyn ska snurra lite till. Kom ut nångång!!!
Strax före åtta den 26 april kommer han äntligen ut. Det var det underbaraste jag varit med om. När babyn kommer ut och värken bara släpper och allt känns underbart. Ryggvärken är magiskt borta och jag kan äntligen pusta ut. Rikard är strong och tittar därnere, fotar till och med ! Huvvaligen. Moderkakan var det enklaste, märkte knappt när den kom ut. Rikard tittar, men inte Elin. Räcker gott och väl att se foton sen. Uschiamig.
Tårarna sprutar när man hör babygråt. Det är en pojke. En pojke. Underbart!
Barnmorskan tycker allt gått jättebra, sprack lite grann eftersom hon var tvungen att ta bort navelsträngen runt hans hals. Behöver inte vara orolig säger hon, han är stark och stor. Stor tänker jag, oj säkert tre kilo nånting. Får upp honom på magen och då bryr jag mig inte om att hon måste lägga bedövning därnere och sy lite grann. Tacksam för att jag inte behövde klippas. Tacksam för att jag inte behövde kejsalsnitt.
Barnmorskan tycker jag spruckit väldigt lite eftersom det är första gången.
Hon säger att om inte hon hade varit tvungen att ta navelsträngen hade jag inte spruckit alls.
Jag är nöjd. Gud vad skönt att han är ute.
Magen känns som en tom säck. Men så skönt att ha sin baby på bröstet.
Både jag och pappa gråter en skvätt och kameran går för högvarv.
Han skriker och letar bröst.
Underbart.
En frisk baby.
En Ivan på 4075 gram och 50 cm lång.
En helt perfekt liten pojke!

Underbart!