Nattsuddar
Har så jäkla jobbigt att sova just nu.
Flera nätter på raken som bara blir skit.
Förstår inte varför jag drömmer så mycket skumt.
Först så kan jag inte somna för på en gång jag blundar så trillar Ivan nånstans. Han ligger lugnt i sin spjälsäng och trillar ingenstans men i min hjärna ligger han i sängen med oss och trillar ner. Han kryper på golvet och trillar nånstans. Han är på soffan och trillar nånstans. Konstant. Hela tiden. Kan inte ens räkna längre hur ofta jag flyger upp och tittar i sängen, tittar på golvet och tittar i spjälsängen.
Sen drömmer jag mardrömmar när jag väl somnar och är det inte om Ivan så är det om någon annans barn.
Idag var det en liten pojke. Mexikansk. Förstår inte varför men han är det. Värmebölja och jag hittar honom på tågstationen. Ingen vill ta hand om honom och jag kan inte hitta hans föräldrar. Givetvis måste jag då ta hand om honom. Han vill inte äta. Det är typ 30 plusgrader och jag får inte honom att äta.
Jag är så slut. Så tittar jag på klockan och den är nästan två och jag inser att jag har tittat på klockan några tusen ggr och räknar ut att jag har sovit totalt en timme sen halv elva. Totalt. Sammanräknat. Då vaknar Ivan. Hungrig givetvis eller ja sugen. Vi har ju inte vant av honom eftersom det inte är alla nätter han vill ha och för att gubben min inte ids vänja av honom och blir förbannad när jag försökte (skrivit om det tidigare,orkar inte gå in på det igen).
Så jag ber Rikard göra det. Kan du snälla ta den här matningen? Jag vet ju att Rikard har sovit gott i flera timmar för det ser jag ju när jag ligger vaken och inte kan sova. Då tänker jag att jag kanske kan somna om jag vet att Ivan är trygg med pappa.
Han går upp, typ första gången jag ber honom om det på en jobbnatt, och värmer en flaska. Ivan väntar lugnt på flaskan så jag blundar och tänker precis somna så hör jag när Rikard kommer ner och så säger han "Kan du mata honom?"
Var det ens någon vits att värma flaskan då? Ja jag fick ju 40 sekunder ialf att vila. En minut kanske om man räknar tiden det tog att ta sig upp och ner för trapporna.
Nej ska inte be om hjälp att mata honom fler gånger. Det är ju uppenbarligen ingen idé. Så jag kliver upp så Rikard får gå och sova. Den stackarn måste ju upp och jobba imorgon. Han måste ju få sova. Jag gör ju inget viktigt på dagarna så jag behöver ju inte sova.
Ska nämnas att jag inte vilar på dagarna. Jag sover inte en blund på dagarna. Vi har nämligen hunden hos oss nu när mamma och pappa är i Thailand. Så när pojken sover sin förmiddagslur kan jag inte snuggla ner mig i filten på soffan och göra detsamma för då satsar jag på att hunden ska få sig en snabbrastning innan pojken vaknar igen. När pojken sover sin efterlunchlur kan jag inte heller sno åt mig någon minut eftersom hunden behöver verkligen komma ut.
Nu är det så att har man hund så har man, då måste man ut med dem så enkelt är det.
Men kan säga att jag är ingen hundmänniska och efter någon dag med sömnproblem och en karl som inte stiger upp och hjälper till på natten så börjar jag verkligen ogilla hunden. Jo det är hunden jag blir irriterad på.
Igår var jag dessutom så irritabel att jag morrade, verkligen morrade åt vågen på Coop. Folk tittade.
Jag fick stanna och räkna till tio flera gånger för att jag var så nära att skrika på Coop. Jag blev förbannad för jag kom inte ihåg vilken fond vi behövde hem.
Jag blev förbannad på en jäkla våg. Jag morrade högt och ljudligt bland folk.
Jag behöver verkligen få sova.
Och nu vill jag morra åt Rikard för att han inte orkade mata pojken så jag fick sova i två minuter. Två minuter.
Jag behöver få sova.
Det roliga är att jag är mammaledig men det är inte pojken som håller mig vaken. Det är jag själv.
Så jag gav upp att försöka somna. Det blir bara värre om jag försöker. Drömmer bara värre mardrömmar när jag blir irriterad. Hetsar bara upp mig ännu mer.
Sen om jag blir irriterad och säger något åt Rikard så säger han bara att du är ju ledig, sov när pojken sover. Han sover knappt en halvtimme i stöten så jag måste hinna ut med hunden. Går jag inte ut med hunden så kan jag ändå inte sova för jag hinner egentligen inte somna på den stunden som pojken vilar. Och så känner jag mig skyldig för att jag inte får något gjort hemma. Så om jag väntar med hundutsläpp så ställer jag mig istället och diskar eller tar hand om tvätten.
Så jag kan inte sova. Så nu ids jag inte försöka längre. Ska passa på att göra något jag inte gör på dagarna då. Rensa i min musikmapp. Jag älskar att rensa i min musikmapp, jag älskar att hålla på med musiken men det kan jag inte görapå dagarna för Ivan tar för mycket tid. Så nu har jag hittat något jag kan göra på nätterna. Rensa min musikmapp.
Nu ska jag lyssna på Brucans senaste och drömma om en barnflicka som kommer på natten och ser till så en konstig mamma får sova en stund. En konstig mamma som är vaken trots att hennes son sover gott i sin spjälsäng. En konstig mamma med verbal diarré.
Hupp Hupp!
